Ny roman på gång

Jag har färdigt råmanus till en ny roman. Just nu håller jag som bäst på att renskriva och redigera den. Handlingen utspelar sig i England under inbördeskriget på 1640-talet och tiden strax efter. Liksom  Fånga lyckan i flykten bygger romanen på verkliga händelser och flera personer som har levat men det saknas nästan helt källmaterial i form av brev, dagböcker etc, så jag är mera fri att fantisera. Huvudpersonen är en kvinna som länge varit en legend i Hertfordshire. Ingen vet om det som sagts om henne är sant eller inte och det har fascinerat mig. Romanen bygger således både på verkliga händelser, personer, legender och folklore. Hertfordshire där jag vistades mycket då jag var yngre har en stark folkloristisk tradition. Det sägs också vara det landskap där det spökar mest i hela England. Min nya roman är också suggestiv och bitvis obehaglig med den mystiska titeln Månskensryttaren.

Flow

Jag kan berätta att jag hade mycket flow i helgen. Skrev minst 20 sidor, det är i och för sig i oredigerat skick men det känns bra. Nu vet jag också med största säkerhet hur romanen ska fortsätta och sluta. Har kommit ungefär halvvägs i handlingen. Det krävs mer research, förstås så i detta läget måste jag få tag i en del information som tex gamla kartor för att kunna beskriva hur det färdades och böcker som behandlar ämnet det brittiska inbördeskriget och annat som har med tiden att göra. Har i och för sig läst in mig på mycket sen min förra roman men det behandlar mest Sverige. Jag håller på att titta på en brittsik kostymdrama-serie som handlar om tiden för inbördeskriget - by the Sword divides, heter den. Den handlar om hur en familj splittras av kriget, den ena dottern gifter sig men en parlamentarian medan fadern, brodern och systern håller på Kungen och rojalisterna. Den är sevärd även om den har mer än 30 år på nacken. DEt gäller att förena nytta med nöje. Jag har också sett brittiska dokumentärer i ämnet. Engelsmännen kan sin historia och värnar om den. Det är sorgligt att Sverige inte gör det, långt när på samma sätt. Visserligen har en del skrivits om Stormaktstiden men inte så mycket personliga skildringar och det har heller inte gjorts så många dokumentärer. Jag tvivlar på att skolorna lär ut särskuilt mycket rörande den tiden - tiden som till mycket stor del ligger till grund för vårt moderna samhälle och statsskick.

När jag berättade för ett par kollegor om mitt romanprojekt, menade de att jag bör låta översätta boken till engelska och få den utgiven på ett brittiskt förlag. Jag är inte så säker på det.... Det har kommit ut historiska böcker om Englands historia av Dick Harrison förra året och det skrivs också historiska romaner i Sverige där handlingen utspelar sig utomlands. Jag tror nästan intresset för andra länders historia kan vara större än för svensk. Min bok är inte heller enbart en historisk roman, den är framförallt en äventyrsroman som bygger på en legend från Hertfordshire.

Mer säger jag inte nu.

Är på gång

Jag är på gång nu med den nya romanen. Titeln är "Månskensryttaren", vet inte om det kommer att vara den bestående titeln eller om det är en preliminär. Arbetet innebär en hel del research liksom min förra roman och jag läser en hel del..Bboken utspelar sig i England på 1600-talet, under inbördeskriget där, så jag håller på att läsa in mig på den delen av historien. Intressant men mycket otäckt också. Romanen kommer dock inte att handla så mycket om kriget rent konkret, dvs kommer inte att innehålla beskrivningar från slag men kriget förekommer hela tiden runt om. Boken handlar mest om de konsekvenser det får för bokens huvudperson. Mer säger jag inte nu....

Ändrade bokplaner

Jag har tagit upp ett gammalt manus ur mina gömmor och börjat damma av det. Jag la det åt sidan för något år sen eftersom jag inte tyckte det var bra, av någon anledning men när jag nu läst igenom det på nytt med nya ögon, är det inte dåligt alls. Därför har jag börjat arbeta om det. Det är i samma genre, den historiska men mera av en äventyrsroman. Jag är förstås lika noga med research men jag behöver inte göra så mycket personefterforskningar som för min första roman. 

Boken bygger på en legend och utspelar sig på 1600-talet. Jag har upptäckt att jag känner mig mest hemma som författare i den tiden. Det innebär också att jag inte behöver göra så mycket historisk research. Jag kan inte avslöja för mycket men handlingen utspelar sig i england dels under inbördeskriget 1644-1648 men också tiden efteråt och hur alla umbäranden som kriget förde med sig påverkade alla. Inte minst handlar boken om hur människan tar till alla medel för att överleva i en svår tid.

Intervju i tidningen Kvällsstunden.

För snart två veckor sen gav jag en intervju till tidningen Kvällsstunden om min roman och mitt författarskap. Artikeln kommer att publiceras i slutet av februari. Det var mycket roligt och kommer att ge mig mer pubilicitet. Det tycker jag faktiskt att min roman förtjänar.

Jag har kommit lite längre i mitt nya romanprojekt.också. Handlingen utspelar sig i Sverige under söutet av 1700-talet, början av 1800-talet. Det är en familjesaga, baserad på fakta men mest fiktion, förstås, fast lika noggrann research som förFånga lyckan i flykten.

God Jul och Gott nytt år!

Jag önskar alla mina besökare och kunder en God Jul och ett gott nytt år.

Hoppas på att återuppta skrivandet efter helgerna.

Jag är i full gång med mitt nya romanprojekt

Som ovanskriften antyder så är jag i full gång med att skriva på min nya roman. Jag planerar en släktsaga om minst tre delar med början i mitten av 1700-talet och minst 100 år framåt i tiden. Böckerna bygger till stor del på autentiskt material i form av brev och andra handlingar i ett gammalt släktarkiv som jag jobbat med under en tid. Jag har systematiserat materialet, uppdelat på flera släktmedlemmar som enskilda arkivbildare i arkivet. 

Den första delen av romanserien som utspelar sig på 1700-talet och tidiga 1800-talet bygger endast delvis på arkivmaterial, eftersom mycket brev och andra handlingar från den tiden har förkommit. Jag har därmeot släktforskat om de personer som är upprinnelsen till historien och så använder jag naturligtvis en stor portion av min egen fantasi och inlevelseförmåga. 

På ett vis är romanen lik Fånga lyckan i flykten men fokuserar inte så mycket på en person, utan på flera familjemedlemmar och handlingen växlar mellan flera karaktärer, vad de tänker och känner och vad som händer dem.

Artiklen är inlämnad

Jag lämnade in artikeln jag talade om i mitt förra inlägg - den om Hedvig Indebetou. Den kommer att publiceras i Riksarkivets årsbok 2019. Redan nu kan jag avslöja att min nya roman komer att baseras på material från det Indebetouska arkivet jag nyligen arbetat färdigt. Det är rikt på korrespondens och färgstarka personligheter. Jag har kommit en bit på väg och om det går vägen kan jag säkert ha stoff för minst tre romaner om släkten.

Artikelskrivande för Riksarkivets årsbok 2019

Vad kunde egentligen vara mera passande för mig än jobbet på Riksarkivet? Nu när jag dessutom anförtrotts uppgiften att skriva en artikel för årsboken 2019. Temat är Kvinnor i arkiven. Under mitt arbete med ett mycket spännande släktarkiv - Det Indebetouska släktarkivet - har jag där stött på en medlem av släkten som var författare på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Hon heter Hedvig Indebetou och jag ska skriva om henne och det avtryck hon gjort i arkivet och vad hon betydde för barn och ungdomslitteraturen på sin tid. Jag har varit på Kungliga biblioteket och läst in mig på hennes berättelser, som finns där som referenslitteratur. En del finns kvar som handskrivna manus i släktarkivet men långt ifrån alla, så därför var det nödvändigt att läsa hennes mest kända verk i sin helhet. Men nu tänker jag inte berätta mer. Ni får läsa i Riksarkivets årsbok när artikeln är färdig och för att den ska bli färdig innan deadline måste jag sluta skriva blogg för denna gången. På återseende!

PS. Jag kan förresten meddela att jag kommit en bit på väg med den nya boken också men denna veckan och nästa måste jag prioritera artikeln.

Ny bok på gång - men det kommer att ta tid

Jag kan berätta att jag har en ny bok på gång. Har skrivit ett utkast och lite till för en ny roman. Temat blir historiskt, liksom i min debutroman men handlingen utspelar sig med början i slutet av 1700-talet, också den en omvälvande tid, både i Sverige och världen. Planen är att det ska bli en släktkrönika från Sörmland med fokus på kvinnorna. Mer säger jag inte just nu, det får bli en överraskning. Jag kommer allt eftersom att arbetet fortskrider berätta mer.

Några inledande ord om mig och min bok

Jag är inte van att skriva blogg, det är näst intill helt nytt för mig och jag hoppas ni har överseende med att jag kanske inte skriver något nytt varje dag.

Det har varit en omvälvande tid för mig de senaste två åren. 2016 kom jag ut med min första roman Fånga lyckan i flykten som handlar om Agneta Horns liv. Agneta Horn skrev en självbiografi någon gång i mitten av 1600-talet och hon är den första kvinnan i Sverige som skrev en personlig självbiografi. Redan 1996 när jag pluggade litteraturvetenskap kom jag i kontakt med Agneta Horn. Vi fick läsa hennes självbiografin och den var så fascinerande att jag helt enkelt inte kunde sluta läsa eller släppa tanken på Agneta när jag läst färdigt. Jag visste att jag ville göra något av självbiografin, skriva om den men vad visste jag inte riktigt. Först hade jag tänkt skriva en doktorsavhandling om den men annat kom emellan och jag behövde helt enkelt få in pengar, så jag utbildade mig till arkivarie. 2003 när jag praktiserade på Riksarkivet i Stockholm upptäckte jag Börstorpsamlingen där det finns brev till Agneta Horn från olika personer och sedan finns det brev från henne till bland andra morfar Axel Oxenstierna, i hans personliga handlingar. Jag började söka i arkiven, tog fram en volym ur magasinet och försökte mig på att läsa ett par brev. Det gick rätt trögt eftersom det inte är helt enkelt att läsa 1600-talsskrift - den lilla utbildning vi fått på arkivkursen i paleografi eller läran om att tolka gammal handskrift, var långt ifrån tillräcklig. Jag lyckades läsa ett brev men mycket mer blev det inte och jag hade dessutom ett examensarbete att ta tag i, så fick lägga Agneta Horn åt sidan igen. 

Jag jobbade sen några år som arkivarie, innan hon åter gjorde sig påmind. Det var 2006, alltså 10 år efter jag först kom i kontakt med henne. Jag råkade bläddra i Herman Lindqvists bok om Stormaktstiden och slog då upp en sida med hennes porträtt, där han skrivit en kort text om henne. Jag läste den och gick sedan ut på nätet och beställde upp Agneta Horns självbiografi ur magasinet på Stockholms stads bibliotek. Därefter gav det ena det andra; jag hittade genast böcker om stormaktstidens många krig, hur kvinnorna hade det, hur man levde, vad man åt osv. Jag sög åt mig allt jag kom över och en dag reste jag tillbaka till Riksarkivet, nu som forskare och beställde fram volymerna jag rotat i 2003. Därefter började jag skriva och en berättelse började ta form men det var något som fattades... Fortfarande visste jag inte riktigt vad jag ville skriva, var det en biografi eller ville jag söka in på universitetet igen och skriva avhandling? Men alltsedan jag var ung, har jag närt en dröm om att bli författare. Jag skrev mycket redan som tonåring men det jag skrivit då och senare, hade blivit liggande i skrivbordslådan. Nu såg jag min chans att förverkliga min dröm. Det var ju en roman jag skulle skriva! Sedan har det varit en lång skrivresa. Jag körde fast ett par gånger men gav aldrig upp och slutligen en dag, var romanen färdig. Det enda råd jag kan ge till er som vill skriva böcker, är att aldrig ge upp. Ni kommer att stöta på svårigheter och ibland får man stryka mycket eller rent av radera och skriva om men jag lovar att ni kommer att märka om en idé står sig och räcker ända fram.

SNART, SNART!

Här kommer jag snart att skriva något intressant till dig!

hälsningar, Kristina!