Några inledande ord om mig och min bok
Det har varit en omvälvande tid för mig de senaste två åren. 2016 kom jag ut med min första roman Fånga lyckan i flykten som handlar om Agneta Horns liv. Agneta Horn skrev en självbiografi någon gång i mitten av 1600-talet och hon är den första kvinnan i Sverige som skrev en personlig självbiografi. Redan 1996 när jag pluggade litteraturvetenskap kom jag i kontakt med Agneta Horn. Vi fick läsa hennes självbiografin och den var så fascinerande att jag helt enkelt inte kunde sluta läsa eller släppa tanken på Agneta när jag läst färdigt. Jag visste att jag ville göra något av självbiografin, skriva om den men vad visste jag inte riktigt. Först hade jag tänkt skriva en doktorsavhandling om den men annat kom emellan och jag behövde helt enkelt få in pengar, så jag utbildade mig till arkivarie. 2003 när jag praktiserade på Riksarkivet i Stockholm upptäckte jag Börstorpsamlingen där det finns brev till Agneta Horn från olika personer och sedan finns det brev från henne till bland andra morfar Axel Oxenstierna, i hans personliga handlingar. Jag började söka i arkiven, tog fram en volym ur magasinet och försökte mig på att läsa ett par brev. Det gick rätt trögt eftersom det inte är helt enkelt att läsa 1600-talsskrift - den lilla utbildning vi fått på arkivkursen i paleografi eller läran om att tolka gammal handskrift, var långt ifrån tillräcklig. Jag lyckades läsa ett brev men mycket mer blev det inte och jag hade dessutom ett examensarbete att ta tag i, så fick lägga Agneta Horn åt sidan igen.
Jag jobbade sen några år som arkivarie, innan hon åter gjorde sig påmind. Det var 2006, alltså 10 år efter jag först kom i kontakt med henne. Jag råkade bläddra i Herman Lindqvists bok om Stormaktstiden och slog då upp en sida med hennes porträtt, där han skrivit en kort text om henne. Jag läste den och gick sedan ut på nätet och beställde upp Agneta Horns självbiografi ur magasinet på Stockholms stads bibliotek. Därefter gav det ena det andra; jag hittade genast böcker om stormaktstidens många krig, hur kvinnorna hade det, hur man levde, vad man åt osv. Jag sög åt mig allt jag kom över och en dag reste jag tillbaka till Riksarkivet, nu som forskare och beställde fram volymerna jag rotat i 2003. Därefter började jag skriva och en berättelse började ta form men det var något som fattades... Fortfarande visste jag inte riktigt vad jag ville skriva, var det en biografi eller ville jag söka in på universitetet igen och skriva avhandling? Men alltsedan jag var ung, har jag närt en dröm om att bli författare. Jag skrev mycket redan som tonåring men det jag skrivit då och senare, hade blivit liggande i skrivbordslådan. Nu såg jag min chans att förverkliga min dröm. Det var ju en roman jag skulle skriva! Sedan har det varit en lång skrivresa. Jag körde fast ett par gånger men gav aldrig upp och slutligen en dag, var romanen färdig. Det enda råd jag kan ge till er som vill skriva böcker, är att aldrig ge upp. Ni kommer att stöta på svårigheter och ibland får man stryka mycket eller rent av radera och skriva om men jag lovar att ni kommer att märka om en idé står sig och räcker ända fram.